Nu närmar sig OS 2016 och snart sitter alla som besatta framför sina TV-apparater långt in på småtimmarna och hoppas på guld för Sverige.
Fast något som är mer guld värt än guld är när det går åt skogen – minns ni följande?
Eric the Eel
Eric Moussambani, från Ekvatorialguinea, gjorde en fantastisk insats i speedos i 100 meter frisim när han deltog i de Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Eric, som hade börjat träna åtta månader innan OS, kom med i spelen genom ett wild card. Innan Sydney hade Eric aldrig sett en 50-meters pool utan fått sin träning i en 20 meter lång basäng på ett motell.
Eric fick smeknamnet ”Eric the Eel” av media efter sitt splattrande för att nå bassängkanten. Eric lär ha sagt, efter simturen, att de sista 15 metrarna var riktigt jobbiga. Men Eric lyckades (mot alla odds?) nå i mål på tiden 1:52,72 minuter som kan jämföras med världsrekordet på 47,84.
Eddie ”the Eagle” Edwards
Brittisk backhopparen Michael Edwards, fick öknamnet Eddie ”The Eagle” Edward genom sin mästerliga insats i de olympiska vinterspelen 1988 i Calgary. Michael utmärkte sig för sin dåliga hoppstil som påminde något i stil om en flygande fågel då han flaxade med armarna under hoppen.
Några imponerande resultat leverande han inte heller och hans dåliga insats gav upphov till den regeländring som kallas ”Eddie the Eagle-regeln”, som innebär att olympiska deltagare måste ha deltagit i internationella tävlingar och i dessa placera sig bland de 30 bästa procenten eller vara bland de 50 bäst rankade i världen.