Jag har fått äran att vara med i ICA:s senaste reklamfilm i samband med att Stig fyller 64 år.
Rysk lyxbåt
Det talas om Rysslands nyrika, som tjänat på Sovjets fall 1989 när muren föll – även om det var för 20 års sedan i år.
En ny medelklass växer fortfarande fram – och även en ny sjuktligt rik överklass växer fram.
Kampen om att visa upp sina pengar växer och är man svinigt rik och har ett båtintresse, ja varför inte lägga pengarna på en båt, modell större?
Nedan följer ett axplock på riktigt impoenrade bilder från båten. Resten hittar ni hos Englishrussia.
Äta bör man... 
...och sedan behöver man ju sova av sig matruset.
Samtliga Comhems reklamfilmer på nätet
Comhem har äntligen valt att ligga upp sina gulliga dockusåpa dockhus-reklamfilmer på nätet. Vi minns de små karaktärerna som roliga och skojfriska och de håller fortfarande måttet för många nostalgiska timmar framför datorn.
Så fatta en tallrik snabbmakajoner (för bredbandet har du väl redan?) och ta en titt på reklamfilmerna här.
Pete Johansson om epileptisk kärlek
Mer av Pete Johanssons verk finns på Toofar.tv.
I Survived a Japanese Game Show
En ny amerikansk dockusåpa har haft premiär i Sverige på TV6. I I Survived a Japanese Game Show utsätts två lag för en mängd udda och främmande tävlingsgrenar i det japanska (och fiktiva) programmet Majide (översättning: ”Du skojar?!). Programmet går på söndagar klockan 16.00.
I denna galna realityshow får vi följa tio amerikaner som reser till Japan för att tävla i en game show. Tävlinen kommer att innehålla uppdrag som att äta mat som är fastbunden på lagkamratens huvud samtidigt som de tävlande springer eller att krossa ägg med rumpan iklädda kycklingkostymer. Tävlingsdeltagarna bedöms efter hur väl de anpassar sig till den japanska lekkulturen.
För er som missat programmet finns det faktiskt upplagt på Youtube – hela säsongen, då den gått färdigt i USA. Majide är som sagtett fiktivt program – men en sökning på Youtube efter Japanese Game Show hitta en hel del riktiga japanska game shows. Som dessa: 1, 2 och 3.
Aftonblottaren i skidbacken
Aftonbladet skriver om en stackare som råkat visa för mycket i skidliften.
– Händelsen inträffade på nyårsdagen strax efter klockan tio på förmiddagen, sa Liz Biebl, taleskvinna för Vail Resort.
Det var då 48-åringen och en åttaåring bordade liften i lyxiga Blue sky basin.
Men sätet ska inte ha suttit på rätt plats. Med största sannolikhet råkade mannen då sätta sig i mellanrummet mellan sätet och stolsryggen samtidigt som liften tog av uppför berget.
Den stackars kraken hänger i liften i ungefär 15 minuter innan han blir nerplockad – och ett flera personer hinner innan dess fotografaden olycklige skidåkaren. Givetvis ser Aftonbladet det som sin plikt att publicera bilderna.
Läs skvallerartikeln på Aftonbladet – ytterligare bilder återfinns hos Aftonbladets källa.
Ljungberg ringde mig…
Ja, man kunde tro att det var fotbollsspelaren, men det var det nog inte. Varför skulle han jobba som telefonförsäljare?
*riiiing*
– Ja, detär Kristofer?
– Hej, jag heter Fredrik Ljungberg och ringer från Glocalnet.
– Hej!, säger jag.
– Jag vill tala med den som har hand om elräkningarna i ditt hushåll.
– Då får du tala med min hyresvärden.
– Ja det var ju synd… hej då.
Var jag inte lite artig idag? Jag var ärlig. Men… varför är det synd om mig? När jag själv betalade min el, i min förra lägenhet, snittade jag en sisär 400-500kr i månaden i elkostnader, skatter, abonnemang, leverantörsavgifter, skatter på elskatter, avgifter och andra kostnader.
Nu betalar jag ungefär 80-100kr i månaden i, som motsvarar min elförbrukning, direkt till min hyresvärd. Inget annat – det är underbart.
Ännu en telefonförsäljare
Okej, jag har inte bloggat på länge… men nu gör jag det igen. En telefonförsäljare ringde:
– Ja, det är Kristofer.
– Hej Kristofer, jag ringer från mobil något.
– Jag heter inte Sven, du måste ringt fel…
– Öhh…. …. o…. okej… *klick*
Ja, så går det.
Favorit i repris
Här kommer en favorit i pris, som jag publicerade förra julen.
Hoppa kanin till vacker fiolmusik. God Jul!
"Hur många bilar tror du passerar här varje dygn…"
– …det måste vara minst 24 000 per dygn?, fortsatte den äldre herren.
– Tror du det är så många? frågar jag.
– Jovisst, serru, det tror jag, svarar mannen.
Ja, så började ett samtal med en äldre herre och mig vid rödljusen på Klosterkungenkorsningen.
Mannen frågade mig om ifall jag visste hur många bilar som passerar korsningen i Kloster- och Kungsgatan varje dygn. Mannen fortsatte:
– Jag har jobbat med mätningar här, då var det 10 000 bilar per dygn. Nu är jag 90 år. Jag var med då man talade om att bygga Kungsgatan under Klostergatan. Men det var för dyrt sa man, men nu är det dubbel sä dyrt! Hah!
Ljuset blev grönt och jag cyklade vidare hemåt. Hade det varit lite finare väder ute hade jag klivit av cykel och fortsatt prata med mannen.